Ju längre tid går och praktiken framskrider, desto mera börjar jag uppskatta den gångna sommaren.

Jag hade ett alldeles underbart sommarjobb.  Tiden förgyller minnen och allt det andra, men jag hade faktiskt och verkligen ett superbra ställe att spendera min icke-lediga tid på.

Stället var fyllt med gulliga tanter och farbröder, vissa mindre och vissa mera. Det fanns tanten i andra våningen som jag var en aningen rädd för att ta som ”min egen” patient i ett kvällsskifte, av orsaken att jag aldrig kunde var säker om jag skulle få gå hem faktiskt klockan nio eller om jag måste stanna till elva och försöka få tanten att byta kläder. Ja, hon var långsam. Men en eftermiddag satt jag och E ute och höll sällskap åt just denhär tanten och den andra lite skrämmande tanten i trean, och då märkte jag att jag varit alldeles för snabb med att stämpla de olika människorna som bodde där. Ja tanten är långsam, men hon har faktiskt en orsak till att vara det. Och hon är själv medveten om det och tycker att det är jobbigt. Saken blir knappast bättre av att den nya sommarflickan kommer in i rummet och blir irriterad på att tanten inte hinner göra saker i just den takt som flickan skulle vilja.

Den lite skrämmande tanten i trean var verkligen inte så skrämmande som ryktet fick en att tro.  Hon var bestämd och visste hur hon ville ha sakerna gjorde, inget fel väl med det..egentligen.

Tanterna i trean var överhuvudtaget ett kapitel för sig, i den våningen fanns det allt möjligt. Det fanns den lilla ursöta damen, med superkort närtidsminne och skor i storlek 35.  Hon var en av de mest gulligaste.  Sedan fanns det den coola tanten som ännu hade sitt humor väl i behåll. Och det mycket omtalade paret, som jag själv inte hade något emot att sköta. Ärligt sagt så diggade jag dem(åtminstone  största delen av tiden), speciellt damen.

Jag undrar om ni vet detta om livet på ett åldringshem, bland alla 80+ åringar?:

Det finns ännu flickor som går tillsammans på toaletten? Eller att det ännu finns ett gäng med de populäraste flickorna? Att det ännu finns den ena pojken som går (jaa, rullar) omkring och får flickorna att skratta? Eller att flickorna pratar ännu också skit bakom andras ryggar? men att förmågan att göra det diskret har förtvinat. Och att det ännu finns flickan som skall blanda sig i allting? Och att den pojken (som såklart redan har en tjej) som försvarar alla som blir orättvist behandlade? Eller att nykomlingen visar sig vara den föregående pojkens ex, och får pojkens nuvarande tjej att se svartsjuk ut? Att det finns ännu tjejen som är osäker om sig själv och behöver konstant bekräftelse på att hon duger som hon är? Eller att det finns ett svart får, som trivs bäst på sitt rum med konjak och vin, men som ändå är mjuk inuti?
Visst låter det precis som i högstadiet?

Nej men seriöst, jag har lärt mig så mycket den här sommaren. Jag har vuxit som människa och allt det skitsnacket. Men det råkar vara sant. Jag har fått ta ansvar, mer än någonsin förr. Och nu då jag är tillbaka till att endast vara en svans på en annan skötare, är jag inte säker på att jag kan anpassa mig till det.
Under sommaren har jag också fått jobba med en massa härliga typer. Alla andra sommarflickorna var superfina, S, M, H, E, T, M och trevliga att jobba med. Jag har lärt mig mycket av dem.

En av mina favortikvällar var då vi tillsammans med S och M fick sköta om hela huset på tre. Det var antagligen till den ordinarie personalens förskräckelse, eftersom dom vi skiftbytet erbjöd sina telefonnummer så att vi kunde ringa till dom ifall vi inte skulle klara av det. Dessutom var det en som ringde till oss och fråga hur det går. Och det gick bra, vi handskades med situationen som proffs och skippade allt det onödiga skitsnacket och gjorde vårt arbete gott och väl.

Det finns massor och massor med historier att berätta om ämnet, men någonstans måste ju punkten sättas.

För första gången i mitt liv kan jag göra en armhävning utan att ha knäna i marken!

Wohoo! I’m wonderwoman ;D

25.4.2009 –> 17.00 TV2

Efter att jag hittat T.I :s album på bibban, har jag knappt lyssnat på nåt annat! Jag kan inte tro att den är så bra, delvis bra texter, men de flesta sångerna är bra t.o.m om man bortser från texten. Jag  har nästan blivit ett fan av honom. Hans röst ger mig ro på något sätt.Jag tror att han är en ganska smart kille. En sång har dock inspirerat mig mest, den heter My life, your entertainment. Den berättar om hur han är konstant förföljs av paparazzi och hur skvallertidningarna följer med hans liv hela tiden. OCH hur vi följer med det hela tiden.

”…you watch it I live it, you dig that
Y’all sit back relax get some popcorn man…”

Kändisarna lever och vi ser på! dom lever kanske ett liv som vi själv skulle vilja ha. Dom ser kanske ut så som vi skulle vilja se ut.  Men istället för att vi gör något åt saken, sitter vi hemma och läser skvaller. Vi gör just det som gör att vi inte kan uppnå allt det.  Istället för att satsa på vår egen hälsa, äter vi kalorier framför tv:n och rör oss ute bara ifall vi måste rulla iväg för att köpa mera Fanta. Kändisarna har kanske ett yrke som vi skulle vilja ha, eller åtminstone skulle vi vilja vara lika bra på det vi gör som de är. Men tanken har aldrig slagit oss att vi faktiskt skulle kunna uppnå våra drömmar. Det är bara det att vi är så upptagna av att leva genom andra.

Det är svårt att ta styret i sitt eget liv, verkligen svårt. Det skulle vara lättare att låta andra bestämma och leva- inget ansvar bara leva med. Men det är inte därför vi har fått ett liv. Det är inte heller därför vi har drömmar. Det är inte därför vi blir inspirerade.

Om du tar en chans, kommer du endera att lyckas eller missyckas. Så enkelt är det.

Nu tycker jag att de faktiskt att påven har fel. Hur kan man komma in i ett ställe som är så hårt drabbad av HIV som Afrika, och börja påstå att kondomerna inte är lösningen till problemet med HIV. Vad skulle du då föreslå påven? Kanske vi borde tvångsomvända alla folken i Afrika, så att dom inte skulle ha sex före äktenskapet..? det är ju en väldigt realistisk tanke, för att dom kristna följer ju detta till punkt o pricka! 

Greijen e den att användning av kondomer skyddar mot sexuelllt överförbara sjukdomar punkt. Bara för att vi (=kristna) strävar till att ha sex först efter prästens amen, betyder inte att det inte skulle finnas folk i världen som skaffar sitt bröd genom sexuella tjänster. Och visst är det något som borde absolut fås slut på, men bara tanken på att det måste ske leder inte till en förändring.

Situationen i Afrika har gått så långt att en stor mängd barn föds med HI-viruset, och redan detta leder till att man inte kan ha trygg sex ens med sådana som skulle vara oskuld. Dvs. HIV sprids även inom äktenskap och stadiga parförhållanden. Det är inte enbart ett problem med människor som håller på med ’one-night stands’ och människor som blir våldtagna. Och det är ju inte uteslutet på något sätt att inte kristna människor skulle kunna ha HIV. Låt oss då anta att en HIV-positiv katolik, som vill följa påvens råd, går och gifter sig. Måste den här personen helt ge upp sex (en otroligt realistisk tanke) eller kanske hon bara skall låta sin man bli smittad?

Med hjälp av läkemedel, kondomer och andra praktiska arrangemang kan en HIV- smittad person leva ett ganska så normalt liv. Let’s not take that away.
Fastän folk borde själv få välja (det finns sådana som inte får) hur dom vill göra med sina arrangemang kring sex, betydet det inte att dom inte kan bli påverkade av vad högt uppsatta personer säger och rekommenderar.

Oberoende av ens religiösa övertygelse borde man kunna se lite längre bort än till sin egen navel.

Var förra helgen i Kokkola. Trivdes jättebra med att få spendera tid med vänner och familj. Samtidigt som det var otroligt roligt med att vara i kokkola, känndes det samtidigt också som att det stället är fullt med så mycket minnen så att dom bara hoppade på en, vart man än gick. Det är första gången jag kan säga att jag fick riktigt ordentliga flashbacks då jag kom till vissa ställen. Det är kanske sånt som händer då man varit en längre tid bort från ett ställe, denna gång var det 2 månader borta från Kokkola, längre än det har jag aldrig förr varit.

På fredagsförmiddagen var vi med mamma i stan. Jag såg ett par pojkar, kanske 13-14 år, utanför Anttila som troligen skolkade från skolan (kl10.30 på en vardag) och kom på att jag inte längre kan kalla mig själv för Kokkolas ungdom. Och för första gången kände jag mig inte vemodig då jag tänkte på det. Behövdes det 2 månader för att jag kunde ‘ge över’ den rollen åt dom yngre?

På fredagskvällen var jag med kära Heidi till Amarillo och äta. Jag trivs så bra med att få bara sitta och prata med en vän, det är så kul! Det är allt för länge sen jag gjorde det senast. Vi talade om allt möjligt, men mest om hur gamla vi e.;)

Lyssnade på Johnny Cash’s sång Hurt, den är så sorlig så man kan bara inte låta sig själv bli lessen av den. Vet ni, det finns vissa sånger som får en att vilja gråta ihäl sig. Ok, man gör det nog med den här sången men den uppmuntrar på något sätt ändå att göra det bästa av den tiden man har här. För vem vill bli så bitter som den sången? 

Efter idag är jag extra glad över att få jobba på Pettersborg. Yay Sonja, we’re gonna be workin’ together!

Jag måste uppdatera lite. Jag väntar inte längre på besked angående sommarjobb, som jag skrev tidigt idag. Den 8. juni skall jag börja sommarjobba på Pettersborg! yay

Det kom som ett bönesvar. Jag har i smyg gått och oroat mig om jag skulle få jobbet eller inte, men jag har hela tiden haft en röst i bakuvudet som sagt att jag inte skall oroa mig, Gud har nog allt i sin hand. Men på något sätt smög sig oron på mig och inget hände angående jobbet. Idag på morgonen beslöt jag mig ändå att fråga Jesus vad jag egentligen skall göra svaret löd i form av Tim 2 1:7 ”Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande utan kraftens, kärlekens och självbesinningens”  Det bekräftade att jag inte skall oroa mig (Ty Gud har inte gett oss modlöshetens ande).  Efter det beslöt jag mig för att göra mitt bästa att inte oroa mig och lämna det hela i Guds händer. Det här hände kanske klockan 11 på förmiddagen. Klockan 15.30 ringde telefonen; jag hade fått jobbet.

Jag är sjuk. Har varit borta från skolan den här veckan. Min förkylning börja på helgen och nu har jag varit fyra dagar bara inomhus, jag blir en aning galen av det. Visst är tv, böcker och dator bra att ha, men verkligen, inget annat än det i fyra dagar? Fast visst tycker jag att det är viktigt att vara hemma och bli frisk, speciellt då jag i övermorgon skall fara till Kokkola. Vilket förresten skall bli kul. Det är två månader sedan jag sist var där, och det lär vara den längsta tiden jag varit borta från mamma och pappa (enligt mamma).
Nu under den tiden jag varit hemma sjuk, har jag funderat varför jag inte kan ha samma intällning som då jag var liten. Då ansåg jag mig väldigt lyckligt lottad ifall jag (OBS!) fick (OBS!) bli sjuk och stanna hem från skolan. Barn är så underliga. På tal om barn, den här perioden i skolan handlar om barn.. (den meningen lämnar jag på hälft med flit, tolka hur ni vill!)

Jag väntar ännu på besked angående sommarjobbet, men jag skall inte oroa mig. Min Jesus tar hand om den delen. Sommarn kommer otroligt snabbt emot igen, det är redan mars. Om tre månader blir det Bruce Springsteen konsert, egentligen är det mindre än tre månader till det!! Igår fick vi reda på att u2 inte kommer till Finland på deras kommande turné. Jag tyckte att dom faktiskt hade ganska lite keikkor på den här turnén, men det kan kanske förklaras med deras enorma scen-grej-system, som kanske inte är den allra praktiskaste att lasta upp och ner.

Sedan jag senast skrev blogg, så har min praktik faktiskt tagit slut och jag har börjat gå i skola igen. Första dagen i skolan fick vi reda på tusen uppgifter som skall vara inlämnade den här perioden, men det gjorde inget. Jag tycker ännu också att att gå i skola kan jämföras med semester, de e bara det att då man går i skola blir man inte galen av att inte göra något vettigt. Jag vågar ändå inte påstå att skolan skulle vara bätte än semester, nej.

*hostattack*

Jag har bara en vecka kvar av praktiken. Det kan jag inte full begripa ännu, en omöjlig tanke. Har jag redan varit 4 månader på praktik? Verkligen? Jag som trodde att fyra månader var så länge att man skulle hinna bli gammal under tiden. Så omöjligt som det låter så verkar det som om tiden skulle gå framåt, oberoende om man har praktik eller ej.. Fast ett år äldre har jag ju blivit, så helt fel hade jag inte.

Det är ungefär tre månader till sommarlovet, men för mig är det ingen skillnad. Har ingen brådska till sommarlovet i sig själv. Redan att få gå i skola och stiga upp halv åtta är tillräckligt med lov för mig. Fastän jag tror att min åsikt angående vakanandet kommer att ändras så fort jag varit en vecka i skolan, tyvärr stannar inte uppskattningen över de små sakerna så länge kvar. Fastän man lär sig att uppskatta saker man inte har, glömmer man ändå snabbt bort att göra det då man har dem. Vilket är synd.

Inom det kommande halvåret har jag många saker att se fram emot. 3 bröllopar (ifall vi blir bjudna på alla, känn ingen press. Dessutom har jag en ny gul klänning som behöver användas), 2 konserter (ifall U2 verkligen kommer till Finland, annars blir det bara Bruce), förhoppningsvis en resa i slutet på sommaren, Kokkola in the summertime (hela sommaren nära familjen och vännerna), en ny Harry Potter- film i sommar (vilken jag nästan menade glömma bort) och allt annat spontan som livet för med sig!

Nu just sitter jag och hör på vår nya Bruce Springsteen skiva Working on a Dream, den verkar faktiskt riktigt bra, över förväntningarna. En anna skiva som är ny är Foo Fighters- In Your Honor, den låg fint inpaketerad på bordet då jag kom hem från jobbet en dag (jag hade inte ens födelsedag eller namnsdag ). Den skivan väcker upp minnen, faktiskt. Det är fint med att ha riktiga skivor, det känns riktigt hederligt. Snart kommer väl ändå all musik att köpas via nätet, så lika bra att hamstra åt sig så många cd-skivor som möjligt nu. Haha, jag kommer ännu ihåg då musiken fanns på kassetter. Min första kassett var Princessa, kanske ni minns henne? Det var hon som var pop samtidigt som Alexia (”Uh la la la”, anyone?). Oh well, det är redan så länge sen. Jag är ännu förvånad av att jag kan minnas över 10 år tillbaka i tiden, är det inte bara gamla tråkiga människor som kan det? Riktigt konstigt..

Idag såg vi på The Curious Case of Benjamin Button på bio, den var endera bra eller dålig. Har inte bestämt mig än.

 

Hey friends, I love you all!

Vissa saker får mig att tänka på allt det fina jag har upplevt. Det finns så många sånger, ställen och andra saker som färgar livet.

Rihanna- Umbrella, KELE, Foo Fighters- In Your Honor, KELE, Kaupungintalo, Roskaruka, ”Laulukilpailu”, Grill 2000, Inträdesprov i Åbo sommaren 2007, Spice Girls i bilen, ”Stop-dansen”, Robert’s Coffee, Gwen S. ‘07, Abi-året, Studentdimissionsdagen, Solbad i Torsö, KU:s styrelsemöten, Alta ‘06, Oravais, Stockholm Gospel, Stockholm våren ‘08, PS, Tammerfors ‘06, Boonu, Jaktet, Lenkki kl.6 på morgonen på vintern, Spice Girls- Never Give up On the Good times. Vänskap

Manne, Foo Fighters- Best of You, No Doubt, The O.C, Everwood, Fammo, Roskaruka, Våren ‘07, Mika- Happy Ending, Simning, Choklad, Gräsklippning, Matbutiken, Vänner, Pappa, Bröllopskänning, Gwen Stefani- konsert, Harry Potter-läsning, solbränna, Music from the O.C, 90-talet, Mamma, Snöskottning, Friends, Musik. Jag.

 31.10.2003, Toto, Roadtrip ‘07, Roskaruka ‘06, 23.7.2006, ”gissa vem?”, tågresor, planering, tvåvåningslägenheten sommaren ‘07, 16.6.2007, flyttning, alfapet, myskvällar, hemgjord glass, filmkamera, Sagan om Ringen, godis, Bruce Sprinsteen biljetter, Sharm El Sheikh, Städning vs. Diskning, mjukdjur, Alf Leila Wa Leila, konserter, Bo + bröllopsklänning, bäst på gamlasdagdanserna. Vi.

Jag blev idag så glad av en sak. Tänk vad livet kan glädja en. Hur underbart är det inte då vi människorna kan leva tillsammans och komma överens med varandra, ja, även ha roligt tillsammans? Fastän vi alla är så så olika. Wow.